Ett stilla glas

Vin, plats och eftertanke – varje torsdag

Ett stilla glas är en stund i veckan där vin får berättas utan att skynda på, en återkommande stund för vin, plats och närvaro – ett vin i veckan, berättat långsamt. En visuell vinjournal med noteringar där intryck, plats och känsla får ta plats. Berätta gärna om något vin som fångat dig i veckan – jag är alltid nyfiken på dina noteringar.

Solen har visat sig och luften är hög, vinden har varit stilla men kvällarna är fortfarande mörka och långa. I januarimörkret bär Gloria Garnacha 2022 från Ver Sacrum med sig en varm, röd glöd som sänker sig mjukt över glaset. Ett vin från veckan som jag tycker blir extra njutbart nu med kylan utanför.

Eduardo Soler, vinmakaren bakom Ver Sacrum @ver_sacrum_wines, grundade projektet tillsammans med två vänner – förenade av en gemensam längtan efter att arbeta långsamt, lyssnande och utan färdiga mallar. Efter år av resor och arbete bland höga toppar och skiftande klimat återvände Eduardo till Mendoza med en tydlig vision – att ge utrymme åt druvor som Garnacha, Monastrell och Roussanne, druvor som länge stått i skuggan av Malbec och låta dem tala sitt eget språk. Filosofin är enkel och kompromisslös – minimalt ingripande, handskörd, naturlig jäst och en djup respekt för jorden och platsen.

I Los Chacayes, ca 1 200 meter över havet i Uco Valley, växer druvorna på steniga, alluviala jordar där kalla nätter och varma dagar formar frukten med klar syra och ren energi. Eduardo låter delvis hela klasar jäsa och vinet vilar i gamla ekfat och amforor utan filtrering eller tillsatser.

På näsan möts jag av röda bär såsom vildhallon och torkade rosor med en jordig mineralitet som doftar solvarm sten som svalnat i nattens tystnad. I paletten är vinet medelfylligt, elegant och balanserat där den friska syran möter de mjuka tanninerna och den röda frukten rullar långsamt över tungan innan mineraliteten tar över och lämnar plats åt stillhet och eftertanke. En fin elegans där den höga höjden känns som en pigg nerv i munnen. Ett glas som låter bergen, jorden och vinmakaren tala – utan att skynda på.

Vinet finner också ett lugnt samtal med lite ost. En mild getost eller en lagrad Manchego möter vinets friska syra och mjuka tanninstruktur, där ostens krämighet rundar av frukten och låter mineraliteten träda fram. Jag njöt av en 10 månaders gruvlagrad Vesterhavsost från Thise och det gifte sig väldigt väl tillsammans. Även en svamprisotto kan jag också tänka mig passa riktigt bra – där svampens jordighet speglar vinets steniga ursprung och risottons mjukhet bär fram den röda frukten utan att ta över.

Ett glas som väcker lusten att stanna kvar i Argentina en stund till, att utforska svalodlade viner från hög höjd där friskhet, energi och plats får stå i centrum. Ett stilla påminnelse om hur spännande det är när vin får tala bortom det förväntade.

Ett stilla glas är en stund i veckan där vin får berättas utan att skynda på, en återkommande stund för vin, plats och närvaro – ett vin i veckan, berättat långsamt. Berätta gärna om något vin som fångat dig i veckan – jag är alltid nyfiken på dina noteringar.

Vi ses nästa torsdag,
Claudia – The Grape Journal
En visuell vinjournal med noteringar där intryck, plats och känsla får ta plats.