En dag med vinmakaren Verónica Romero Valencia

Levande viner med hjärta för platsen

Utiel-Requena – Spaniens stillsamma vinland. Långt från Medelhavets kust, bortom Valencias myller, breder Utiel-Requena ut sig som ett öppet, vindpinat vinlandskap. Med sina 600 till 900 meter över havet möts det kontinentala klimatet med ett svagt maritimt inflytande. Vintrarna är kalla, somrarna torra och heta och temperaturskillnaden mellan dag och natt är påtaglig. Det är ett klimat som kräver tålamod – men som belönar den som lyssnar.

Det har odlats vin här i över två tusen år. Före romarna, före kartor och appellationer, har människor brukat samma jord, följt samma årstider och väntat in samma skördar. Regionen är kanske mest känd för Bobal – den lokala druvan som trivs i höjd, kyla och torka men det är helheten som gör Utiel-Requena särskilt, de gamla stockarna, den röda kalkrika jorden, tystnaden och avståndet till det snabba vinets värld. Mitt i detta landskap ligger Los Duques. En liten by i kommunen Requena, lätt att missa om man inte vet vart man ska. Några få gator, låga hus med vinfält som tar vid där byn slutar. Det är oktober och allt har saktat ner. Vinrankorna står avlövade, jorden är bar, luften klar. Byn ligger stilla, nästan vilande, som om den samlar kraft inför nästa cykel. Det är just i sådana byar som Utiel-Requenas själ blir tydligast, långt från prestige och trend, nära jord och arbete.

Verónica Romero – en bodega mitt i byn

Mitt i Los Duques i byns hjärta, ligger Verónica Romeros bodega. En byggnad som smälter in i gatan. När man kliver in förändras ljuset och doften. Högt i tak och vackra tegelgolv som burit generationers steg. Det doftar ekfat, druvmust och fuktig jord. Verónicas vinfält ligger bara några kilometer bort, i Los Duques och Las Monjas. Totalt omkring 40 hektar ekologiskt odlade vingårdar med stockar mellan 12 och 90 år gamla. Här odlar det Bobal, Tempranillo, Macabeo och den historiska vita druvan Tardana – en sort som nästan försvunnit men som hon varsamt låter komma till tals genom långsam vinifiering och minimal intervention. Hennes filosofi är lika tydlig som platsen hon verkar i såsom att leva med respekt för naturen, för terroiren och för druvan. Inget överflöd, inga genvägar. Hon följer årstidernas rytm, läser marken, vinden och druvornas mognad. Skörden sker för hand och vinet får ta sin tid.

Druvorna – Utiel-Requenas röst i Verónicas händer

I Utiel-Requena är druvor inte valda av trend utan av överlevnad. Det här är sorter som klarar höjd, kyla, hetta och torka och som genom generationer formats av platsen.

Bobal är regionens ryggrad och själ. En druva med tjockt skal, djup färg och naturligt hög syra. I unga viner kan den vara rå och intensiv, men från gamla stockar får den ett annat uttryck med mer finess, mer jord, mer längd. Här finns mörka bär, örter, järn och ibland en nästan salt känsla som speglar den röda kalkjorden.

Tempranillo fungerar som en bro mellan struktur och aromatik. Den bidrar med rundhet, krydda och balans, utan att ta över. I Verónicas händer blir den aldrig polerad – snarare ett stödjande element som låter terroiren tala.

På den vita sidan finns Macabeo, frisk och rakryggad, med citrus, äpple och ett lätt blommigt uttryck. Men mest fascinerande är Tardana – en historisk, nästan bortglömd druva som mognar sent och kräver tålamod. Det är ingen enkel sort men just därför passar den Verónicas filosofi. Genom lång skalmaceration och minimal påverkan får Tardana djup, struktur och ett nästan textilt uttryck, där frukt, örtighet och jord möts.

Vinmakningen – långsam, varsam och utan genvägar

När druvorna når vineriet i Los Duques har de redan gjort det mesta av jobbet själva. Verónicas roll är att inte störa processen mer än nödvändigt. Vinifieringen är lågmäld, exakt och intuitiv och mer lyssnande än styrande.

Jäsningen sker med naturliga jäststammar och ofta i små volymer. Temperaturer hålls försiktigt, extraktionen är varsam. Här finns ingen jakt på kraft för kraftens skull. Skalmaceration används när det behövs – särskilt för Tardana men alltid med fingertoppskänsla. Ekfaten står tysta längs väggarna i det höga rummet. De används inte för att smaksätta, utan för att ge tid och syre. Träet är en bakgrund, aldrig huvudroll. Vinerna får vila tills de är redo.

Att prova vin här är att följa en resa i tempo. Ett tankprov kan vara vilt och nästan otåligt fullt av must och energi. Flaskorna däremot har landat. De är sammansatta, lugna men fortfarande tydligt rotade i samma jord. Det finns inget överarbetat, inget påklistrat. Bara plats, årgång och människa i samspel.

Verónicas viner – fem uttryck av Los Duques

Bland Verónica Romeros viner finns några som på ett särskilt tydligt sätt berättar hela historien om platsen, vingården och hennes varsamma handlag.

Brisa – vitt vin på 100 % Macabeo från 40 år gamla stockar i kalk- och märgeljord. Druvorna skördas för hand och lagras på sin fina jästfällning i rostfria tankar i fyra månader. I glaset ljust gul med doft av citrus, fänkål, vita blommor och syrligt äpple. Paletten är frisk, fruktig och lång med en elegant, lätt bitter ton. Ett vin som känns som en sval vind genom vinfälten.

Bala Roja – rött vin på 60 % Bobal och 40 % Tempranillo från 35 år gamla stockar i sand- och stenrik jord. Tempranillon jäser med hela klasar, Bobalen med kort skalkontakt, och vinet får vila i stora ståltankar i fem månader. Färgen är röd med violetta toner, på näsan kommer blommor, viol och röda vinbär och paletten är energisk med mjuka tanniner och lång fruktig eftersmak.

Bobal de Monte – 100 % Bobal från 50–90 år gamla stockar, omgivna av tallskog och berg. Efter jäsning lagras vinet fem månader i franska ekfat. Färgen är rubinröd, doften bjuder på jordgubbar, körsbär, björnbär, balsamiska toner och kryddor. Paletten är frisk och balanserad med mjuka, söta tanniner och lång eftersmak. Ett vin som visar Bobals eleganta sida.

MUDA – orangevin på 100 % Macabeo från 40 år gamla stockar på sand- och stenrik jord. Druvorna jäser med skalen i 30 dagar och lagras sedan fem månader, delvis på ståltank, delvis på franska ekfat. Oklarat, ofiltrerat och utan sulfiter. I glaset lysande orange, med doft av päron, honung, torkad persika, apelsinskal och kryddor. Paletten är fruktig och balanserad med frisk syra och långt, kryddigt avslut. Ett nyanserat vin som kombinerar struktur och elegans.

CLARA – rosé på 60 % Bobal och 40 % Macabeo från 35–40 år gamla stockar. Druvorna skördas för hand, avstjälkas och pressas direkt, och vinet får vila fem månader på sin jästfällning. Färgen är blekt röd, doften präglas av röda frukter och citrus, paletten är lätt fruktig och blommig med balanserad syra och lång eftersmak. Ett friskt och charmigt rosévin som fångar vinfältens karaktär.

Tillsammans visar dessa fem viner hela spektrumet av Verónica Romeros arbete – från vita och rosé, via klassisk Bobal till orangevinets djup. De är olika i uttryck men förenas av samma respekt för platsen och samma tydliga handlag. Det ska bli enormt spännande att följa Verónicas viner framöver – och för alla vinälskare i Sverige finns snart möjligheten att upptäcka dem själva då de kommer finnas tillgängliga via Casa Amytis vinimport (läs vinporträttet från förra inlägget). Av alla viner vi provade var det just Brisa, Bala Roja och Bobal de Monte som stannade kvar hos mig.De berättar samma historia på tre olika sätt – om Utiel-Requena, om Los Duques och om Verónica Romero.

Varför platser som Los Duques spelar en så stor roll

I en vinvärld som allt oftare drivs av tempo, volym och igenkänning finns det något djupt befriande med platser som Los Duques. Här finns ingen brådska att synas, ingen ambition att anpassa sig till marknaden. Vinet får ta den tid det behöver och uttrycket formas inte av trender utan av jord, klimat och erfarenhet. Verónica Romero är en del av en ny generation vinmakare som inte försöker uppfinna något nytt utan snarare minnas något som höll på att glömmas bort. Hon arbetar i liten skala, med ekologiska vinfält, gamla stockar och lokala druvor – inte för att det är ett statement, utan för att det är det enda rimliga sättet att arbeta här.

Vi smakar oss igenom de viner som är under process. I vineriet i Los Duques står vi med varsitt glas och provar tankprover av det som fortfarande jäser, fortfarande söker sin form. Tillsammans med Hanna och Eric från Casa Amytis får vi följa vinet mitt i processen, där inget ännu är bestämt men allt redan finns där. Det blir snabbt tydligt att det här inte är vin som låter sig flyttas eller översättas. Det hör hemma just här i den röda, kalkrika jorden, i höjden där dagarna bränner och nätterna svalnar, i byn som nästan löses upp i landskapet runt omkring. Tankproverna är levande och ofiltrerade, fulla av energi och riktning. De bär spår av varje beslut längs vägen – av gamla stockars djupa rötter, av händer som känner varje rad i vingården, varje nyans i jord och ljus. Och av en passion som inte höjer rösten men som finns i varje moment – i tålamodet, i nyfikenheten, i viljan att förstå snarare än att kontrollera.

Hos Verónica Romero blir allt detta till en flaska vin. Inte som ett färdigt svar utan som en levande berättelse om platsen, druvorna, årstidernas rytm och om en vinmakare vars engagemang och närvaro genomsyrar varje steg. Viner som är skapade med respekt, lyhördhet och en djup kärlek till sitt ursprung.

Under jäsningen är vinet som mest levande. Skalen, kärnorna och fruktköttet stiger långsamt mot ytan, drivna av koldioxiden som bildas när jästen arbetar och formar en tät druvhatt. Den ligger som ett lock över musten medan det unga vinet jäser lugnt därunder. Verónica följer processen noggrant och känner temperaturen, ser hur hatten rör sig, och lyssnar på jäsningen. Det är här hon fattar några av sina viktigaste beslut. Hur och när hon arbetar med druvhatten, varsamt och utan stress, avgör hur mycket färg, tannin och struktur som förs över till vinet. Ett ögonblick där hantverk, erfarenhet och intuition möts och där vinets framtida uttryck sakta tar form.

Tack för ett fantastiskt besök i vineriet och en underbar vinprovning.